Jämställdhet åt båda håll!
Ingen träning idag, så istället blev det en tripp till stan med tove och sen kom andreas också så vi satte oss på ett fik och hade det mysigt :)
Jag och Tove har idag diskuterat om "tjejgöra" och "killgöra". Tove är helt emot att dessa ord finns över huvudtaget. Men samtidigt har dessa uppgifter funnits i årtusenden. Kvinnorna lagade maten och männen jagade. Men på den tiden var det väl antagligen för att inte fysiken räckte till för kvinnorna. Men i dagens samhälle har det på ett och annat sätt blivit tvärt om. Kvinnorna ska gå och handla (jaga), laga maten, duka upp, städa m.m... Medan killarna ska skruva och fixa allt det praktiska. Hur svårt kan det va? och hur svårt är det egentligen att laga mat? Det är ju inte så att ingen av könen inte klarar av det andra men ändå är det ofta så i dagens samhälle. Om man har en middag så är det kvinnorna som fixar all mat förutom köttet. Det står männen för och steker det på en grill med biran i handen, som kanske till och med kvinnan serverade. Och sen får ändå bara köttet "beröm" för det var så gott, och allt det andra glömms bort.
Nu låter det som att jag är helt emot dethär, vilket jag absolut inte är. Jag tycker att det kan vara lite mysigt ibland att det finns saker som tjejerna gör ihop och som killarna gör ihop. Det kan va mysigt att överaska med lite mat och ordna upp saker. Men saken är väl egentligen den att det inte ska bli till en vana.
Dessutom menar jag inte att det är såhär för alla. Men där jag är uppvuxen så är det väldigt mycket grabb och kvinnogöra. Pappa lyfter i princip inte ett finger. Det enda han gör är att ordna upp räkningarna. Allt annat sköter mamma. Men allt som har med spika och hammare kan hon inte ett smack om. Så om tex en tavla ska upp, då måste pappa spika upp den, för det kan inte hon. Helt handikappad. Och själv får jag göra allt sånt, och man klarar av det som tjej. Och jag har varit arg på mamma 1000 gånger för att hon tror inte att jag klarar av saker, medan pappa är mer "men nog kan du det!". Mycket skönare att höra! Så där vill jag säga emot de "okunniga" kvinnorna som finns i var och varannat hus. Det är inte okunnighet, det är lathet!!
Tack för mig!
Jag och Tove har idag diskuterat om "tjejgöra" och "killgöra". Tove är helt emot att dessa ord finns över huvudtaget. Men samtidigt har dessa uppgifter funnits i årtusenden. Kvinnorna lagade maten och männen jagade. Men på den tiden var det väl antagligen för att inte fysiken räckte till för kvinnorna. Men i dagens samhälle har det på ett och annat sätt blivit tvärt om. Kvinnorna ska gå och handla (jaga), laga maten, duka upp, städa m.m... Medan killarna ska skruva och fixa allt det praktiska. Hur svårt kan det va? och hur svårt är det egentligen att laga mat? Det är ju inte så att ingen av könen inte klarar av det andra men ändå är det ofta så i dagens samhälle. Om man har en middag så är det kvinnorna som fixar all mat förutom köttet. Det står männen för och steker det på en grill med biran i handen, som kanske till och med kvinnan serverade. Och sen får ändå bara köttet "beröm" för det var så gott, och allt det andra glömms bort.
Nu låter det som att jag är helt emot dethär, vilket jag absolut inte är. Jag tycker att det kan vara lite mysigt ibland att det finns saker som tjejerna gör ihop och som killarna gör ihop. Det kan va mysigt att överaska med lite mat och ordna upp saker. Men saken är väl egentligen den att det inte ska bli till en vana.
Dessutom menar jag inte att det är såhär för alla. Men där jag är uppvuxen så är det väldigt mycket grabb och kvinnogöra. Pappa lyfter i princip inte ett finger. Det enda han gör är att ordna upp räkningarna. Allt annat sköter mamma. Men allt som har med spika och hammare kan hon inte ett smack om. Så om tex en tavla ska upp, då måste pappa spika upp den, för det kan inte hon. Helt handikappad. Och själv får jag göra allt sånt, och man klarar av det som tjej. Och jag har varit arg på mamma 1000 gånger för att hon tror inte att jag klarar av saker, medan pappa är mer "men nog kan du det!". Mycket skönare att höra! Så där vill jag säga emot de "okunniga" kvinnorna som finns i var och varannat hus. Det är inte okunnighet, det är lathet!!
Tack för mig!
Kommentarer
Trackback
